Branddepoten

Pargas frivilliga brandkår grundades år 1894. År 1907 bestod kåren av 44 medlemmar och samma år färdigställdes ”branddepoten” på Gamla Malmen. Depoten hade ett högt torn varifrån brandmännen larmades till samling genom ett långt signalhorn.

Depoten fungerade som brandstation på Malmen ända till år 1926 då brandkårens nya byggnad färdigställdes på Kalkholmen. Depoten övergick i kyrkans ägo och användes som förrådskjul. Depoten flyttades till sin nuvarande plats då Söderbyvägen breddades. Ursprungligen stod byggnaden närmare Söderbyvägen med fasaden vänd mot Fredrikaplan.

PH001350
Brandkårister i Pargas f.v. G.A. Stenberg, K.R.Ljungqvist, J.V.Engblom, E.Jeansson & A.E. Danielsson.

Depoten totalrenoverades år 1977 och omgjordes till Brandvärnsmuseum. I samlingarna ingår bland annat brandkårens första spruta med kopparcistern, den första hästdragna motorsprutan från 1907 och redskapsvagnen från 1912.

Brandkåristernas marsch längs med sundet ca 1920.
Brandkåristernas marsch längs med sundet ca 1920. Industribrandkåren marcherar i förgunden.

 

Brandfara i Pargas

I början av 1800-talet utgjorde den täta byggnadsbeståndet på Gamla Malmen en verklig brandfara. Hus och stugor hade uppstått lite här och där utan tillsyn eller tillåtelse av kyrkan som var den egentliga jordägaren på Malmen. Husen var timrade och hade nävertak. Gnistor som flög ur spruckna skorstenar och landade på taken orsakade många bränder på orten. Halmtak var snäppet farligare och förbjöds på Malmen redan år 1838, men i praktiken tog det länge innan de försvann. På den tiden fanns Malmens enda brandsprutan i kyrkan men den fick vid behov också användas av andra. Med tanke på omständigheterna är det ett verkligt under att Pargas Malm undgick en förödande stadsbrand under 1800-talet.

Ljus och gaslampor ersattes under 1900-talet av elektriska ljus, men ovanan med den nya tekniken skapade även farosituationer. Handlanden Fritjof Eklunds hus på Gamla Malmen började brinna år 1924 då ett elektriskt strykjärn lämnats utan tillsyn.

Brandepån på 1910-talet.

Kalkindustrin utgjorde också en brandfara eftersom bränning ingick i produktionen av både kalk och cement. Pargas Kalkbergs aktiebolag grundade en egen Industribrandkår år 1914 som omhändertog bevakningen av gruvindustrin. Industribrandkåren och Pargas FBK samarbetade ofta. En natt år 1919 brann en cylinderkalkugn på Kalkholmen ner till grunden men tack vare samarbete lyckades de båda brandkårerna hindra eldens spridning till övriga byggnader.

Bläsnäs_brand
Branden i Bläsnäs förstörde åtta byggnader och ett antal uthus år 1929.

År 1929 var ett otursår beträffande bränder i Pargas. Branden som härjade i Bläsnäs var den mest förödande branden i Pargas historia och den började på grund av en gnista från en skorsten som landade på ett gammalt pärttak. Snabbt spred sig elden från hustak till hustak och en stor del av Bläsnäs by brann ner. Ett hus som nyss fått ett plåttak skonades från branden. Folk som kom till undsättning formade en lång vattenkedja från stranden och brandhärden släcktes genom att kasta ämbarvis med vatten över elden.

Nedbränt hus i Bläsnäs maj 1929.
Nedbränt hus i Bläsnäs maj 1929.

I augusti samma år bröt en eldsvåda ut i brandkårschefen Petterssons hus på Pargas Malm. Tursamt nog klarade Petterson av att släcka branden själv och skadan avgränsades till ett rum.

Tallenna

Tallenna