Mellan kyrkan och sundet

Trähusbosättningen kring kyrkan har medeltida anor. Kyrkbacken var under medeltiden en holme med landförbindelse över nuvarande Fredrikaplan. Gråstenskyrkan uppfördes på 1300-talet på en plats som var en skärningspunkt i skärgården. Sundet, som under medeltiden var segelbart för mindre farkoster var en viktig led för handelsresor till Åbo.

Karta_1931
Kartan visar hur den urbana utvecklingen har förskjutit kustlinjen längre in i kyrksundet.

Kyrkan drog till sig bebyggelse och handel till den mån att myndigheterna började ogilla det hela. De första skriftliga uppgifterna om Pargas Malm från år 1531 visar en negativ inställning från de styrandes sida för då förbjöd Gustav Vasa all lanthandel i Finland däribland Pargas. Kronan var mån om att kunna beskatta handeln och därmed koncentrerades handelsverksamheten till vissa städer, bl.a. Åbo.

Rökning, handel och utskänkning förbjudet

Konung Gustav Vasa.
Konung Gustav Vasa.

På 1600-talet ägde kyrkan fortsättningsvis det mesta av det bebyggda malmområdet. Myndigheterna och kyrkan försökte alltjämt stävja tillväxten av Pargas Malm men bebyggelsen fortsatte ändå växa. År 1614 bodde på Malmen en kryddgårdsmästare från Åbo slott, en skräddare, en kyrkobyggare, en färjkarl, en fiskare, en glasmästare och socknens klockare.

Gamla Malmen kyrkbron_small
Sundet och bron över till Gamla Malmen i början på 1900-talet.

År 1694 var det officiella antalet personer bosatta på Malmen 25, men folkmängden var i praktiken mycket större på grund av inhysningen av obehöriga bosättare. På 1770-talet bodde omkring 80 personer på Malmen. Försök att stävja obehöriga från att bosätta sig på Malmen motarbetades i synnerhet av bönderna i Pargas eftersom det var i deras intresse att fattiga och tiggare bosatte sig nära kyrkan i stället för att de begav sig ut i byarna. Bönderna var också i behov av kyrkkvarter för sina kyrkfärder vilket också var en drivkraft för en tätbebyggd Malm.

Folkvimmen vid torget ca 1920.
Folkvimmen vid torget ca 1920.

Den täta oordnade bebyggelsen nedanom kyrkan utgjorde en verklig brandrisk då stugtaken dessutom var klädda med näver och halm. Kyrkan tog brandrisken på allvar och år 1814 förbjöds all rökning under bar himmel på kyrkovallen mellan första maj och sista oktober. På sockenstämman år 1837 fastslogs därtill att inga hus med eldstad fick uppföras på 150 alns avstånd från kyrkan. Flera brandsyner genomfördes i gårdarna och efter år 1852 fick man inte längre bygga rökbastun på Malmen. Alla badstugor skulle därefter förses med skorstenar.

skiddam_malmen_stigengman
Skidåkning på Snäckvikens is på 1940-talet.

Lönnkrögeri var ett ihållande problem på Malmen redan på 1600-talet. År 1856 antecknas att ”krögeri uppgafvs idkas i många gårdar”. 1800-talet medförde omfattande ekonomiska reformer i Finland och näringsfrihet infördes. Tidigare hade olaglig kammarhandeln bedrivits i smyg på Malmen men år 1863 fick snickargesällen R. Sjöblom tillstånd att öppna en affär. Flera affärer öppnade därefter men de blev kortlivade. År 1912 kunde handlande K.R.Ljungqvist, vid nuvarande Malmgatan, göra reklam som ”ortens äldsta affär, etablerad 1885”.

Gamla Malmen nedanom kyrkan 1899.
Gamla Malmen nedanom kyrkan 1899.