Under medeltiden styrdes handeln i Östersjön av ett tyskt handelsmonopol som kallades för Hansan. Hansan utnyttjade främst flatbottnade lastfartyg, koggar som var mellan 18-26 meter långa. Bottnen var byggd i kravellteknik men de höga sidorna var däremot byggda på klink. Koggen saknade köl och kunde enkelt anlöpa grunda hamnar eller stränder. Koggarna rymde mycket last. Ett medelstort fartyg kunde lasta 80 ton, de största upp till 150 ton.
Koggarna hade endast en mast med råsegel och var därför beroende av rätta vindar. Vid dåligt väder måste de ankra i skyddade vikar och naturhamnar. Kuggviken i Korpo lär ha fått sitt namn av dessa fartyg. På södra stranden finns en gammal, 20 meter lång stensatt kaj bevarad. Man har kunnat förtöja fartyg vid kajen för omkring 500-600 år sedan. Kajen vittnar om livliga förbindelser med den yttre världen. Anteckningar från Stockholms tullregister år 1533 nämner nio Korposkeppare i fraktfart mellan Stockholm och Reval, Narva och Riga.
Korposkepparna använde sig av lastfartyg som rymde 20-30 ton last. Dessa fartyg påminde eventuellt om en typ av lastfartyg som användes av svenska handelsmän i Kalmar. Fartygen var mindre än koggarna och helt klinkbyggda med köl. De hade även en mast liksom de tyskbyggda koggarna.
Allmogen använde sig av öppna, klinkbyggda snäckor eller snipor. Dessa fartyg hade sitt ursprung i vikingarnas klinkbyggda båtar. Fartygen var kring 5-12 meter långa, mycket sjödugliga och användes för rodd eller segling. Dessa kunde ta en last på 2-4 ton. I skyddade vikar i skärgården användes små farkoster av urgröpta ek- eller furustockar för fiske och för vardaglig transport.
Kyrkomålningar från Korpo kyrka
