Under medeltiden utgjorde sundet en segelbar farled mot Åbo. Med tiden blev farleden allt grundare och på 1900-talet kunde man endast färdas genom sundet med roddbåt. Det fanns personer som ville fylla igen det besvärliga stinkande sundet med avfallssten från kalkgruvan. Tvisten stod mellan dem som ”ville ha sunde fast om det så sku sopas med en kvast” och dem som ”sku ha sunde opp om de så sku grävas med en kopp”!
En bro över sundet fanns vid Kyrkan redan på 1600-talet. Den gamla bron hade löstagbara brädor som lyftes bort ifall en segelskuta ville segla in eller ut ur sundet. Kyrkbron var under långa tider den enda bron som korsade sundet och en viktig led för resande på väg mot fastlandet.
Efter många och långa gräl beslöt man att bevara sundet och den muddrades så att även större båtar kunde ta sig igenom. Grävarbetena utfördes för hand och kanterna pålades. Det nya sundet invigdes med stora festligheter år 1934.
