De första butikerna på Malmen var små och inrymda i handlarens eget hus. Affärsrummet var ofta väldigt litet och sällan rymdes det mera än några personer åt gången i butiken.
Andelsaffärerna var i regel mycket större. Varorna stod uppstaplade på hyllor längs med väggarna. Säckar med mjöl och gryn stod på golvet bredvid en silltunna. Hårda karameller fanns under glas och butiksdisken var ofta av träd med lådor på insidan. I lådorna fanns torrvaror som kaffe. En kund kom ihåg en affär på Malmen där det såldes ”tre sorters kaffe” ur samma låda. Disken var ofta ganska medfaren och på disken fanns en sockertopp, balansvåg och ibland en besman. Kassaapparater blev vanliga först under 1920-talet.
Andelshandeln öppnades år 1904 vid Klockarståget och fastigheten har därefter ombyggts i flera repriser. Varuanskaffningen var i början problematiskt och styrelsemedlemmarna i andelslaget måste bidra med egna pengar för få igång verksamheten.
Konkurrensen var inte så märkbar mellan butikerna före andelshandelns uppkomst. Därefter pressades priserna på varor ner och affärerna konkurrerade i första hand med att sälja nyare och bättre varor. Trogna kunder belönades med julklappar i form av ett paket plommon eller russin, koppar, tallrikar eller andra nyttovaror. Ett barn som kom med sina föräldrar i butiken kunde också få en egen karamellstrut ”på köpet”.
Andelshandeln blomstrade och filialer grundades i Lielax år 1906, i Våno år 1912 och i Attu år 1913. Något senare öppnades ytterligare filialer i Dragsfjärd år 1917, Simonby år 1919, Sildala år 1920 samt Kårlax och Kalkholmen år 1921. En del av filialerna ersattes av en butiksbil på 1950-talet.
Andelshandeln var den första butiken i Pargas som började ge återbäring. Butiksverksamheten på Malmen avtog gradvis i takt med att ett nytt centrum växte upp på andra sidan sundet. Den expanderande kalkindustrin var orsaken till att den ekonomiska tyngdpunkten försköts bort från Gamla Malmen. År 1908 grundandes Pargas Arbetares Andelshandel och år 1917 inledde Pargas Lantmannahandel sin verksamhet på den ”Nya Malmen” på andra sidan sundet.
Butiksinnehavaren och de anställda ansågs ofta som ganska ärliga personer, men det förekom även fusk. Om en butiksinnehavare på Malmen berättades att hon gömde en tiopennisslant under ett papper på vågen. Vågen väge därför för lite och då saken upptäcktes fick butiksägaren öknamnet ”Snool-Fia”.
Andelshandeln i Pargas hade flera föreståndare. Den första föreståndaren C.H. Jeanssons (1904-1908) uppgift var att skapa grunderna för affärsverksamheten. I personalstyrkan ingick flera butiksbiträden som ofta var ugna fickor från bygden. Lönen var blygsam och arbetsdagen var lång, ofta tolv till sexton timmar. Förrutom kundbetjäning förväntades biträden även städa i butiken och elda i kaminen för att värma lokalen. Petroliumlamporna i taket gav belysing innan de elektriska lamporna blev vanliga under på 1920-talet. Under vinterhalvåret var butiken öppet mellan 7:30-20:00 och förlängdes med en timme under sommaren.
Matvaror såldes i liter och hektoliter, men man talade också allmänt om stop och kanna. Potatis såldes i 2- och 5 liters kappar. Metersmåttet togs ibruk redan på 1880-talet i Finland men i Pargas använde man sig av aln och fot en bit in på 1920-talet. Ortens befolkning handlade de mesta varor i Pargas, till Åbo for man om man skulle köpa lyxvaror och alkohol. Under isvintrar kunde affärerna på Malmen besökas av Kimitobor som kom med hästslädar över Pemarsundet.
