Brinkasstugan

Sockensmeden Svanberg bodde på tomten kring mitten av 1700-talet. För äldre Pargasbor är huset känt som ”Raskens” eller som ”Skinn-Sandells”. Det sisnämnda syftar på garvare Sandell som bodde i gården vid sekelskiftet 1900 och lär ha använt stugans ena kammare för skinnberedning. Resten av stugan hyrde han ut åt skräddaren Emanuel Lindqvist.

DSC_0238

Stugan tillhör numera Pargas telefonbolag men hyrs sedan 1983 av Pargas Marthaföreningen som även lät renovera stugan. Då flyttades ingången från framsidan till baksidan av huset. Tidigare hade man kommit in genom ett högt trapphus från gårdsidan.

WP_20160212_15_18_50_Pro (2)
Salen i Brinkasstugan.

Marthaföreningen använder stugan för möten och samkväm, sedan 2006 har stugan varit ett speciellt tillhåll för den yngsta Marthakretsen i Pargas, ”Brinkaspinglorna”. I Pargas har Marthaföreningen verkat sedan 1909 och består numera av 11 kretser.

Marthautflykt
Marthautflykt i Pargas år 1913.

”Vägagrens Ulla”

Ulla bodde i en stuga vid väggrenen nedanom Brinkasstugan. Ulla hette egentligen Ulrika Nordström, född i Pargas 1845. Den lilla stugan hade ursprungligen byggts åt den finska ”kyrkväckaren” Jacob Henriksson i början av 1800-talet. Ulla flyttade in i stugan på 1880-talet och bodde kvar till sin död 1918. Ulla förblev ogift och fungerade som en ”klok-gumma” för folket på malmen som brukade besöka henne för att bota tandvärk. Tandvärken botade Ulla med blodiglar som hon placerade i tandköttet vid roten av den sjuka tanden. Blodiglarna förvarade hon i en glasburk vid fönstret.

Brinkasullas
Stugan i vägskälet där Ulla bodde.

Ulla var känd för att vara en verklig karaktär, en gång då bagaren Holmbergs dotter Hjördis hjälpte Ulla städa så brast en murken trasmatta. Då jämrade Ulla sig – Härrije, min bästaste matto!

Korpo_002_Lena
Klok gumma.

Ulla hade ett intresse för byskvaller och höll sig inte för att småljuga ibland. Ulla avslöjade engång något känsligt om konfirmanderna till prästen varefter ungdomarna hämnades med att fylla hennes skorsten med snö. Småpojkar kunde även slänga in smådjur och andra kryp nedanför gummans skorsten som sedan hamnade rakt i hennes gryta. Ofoget ledde till att skorstenen försågs med lock. ”Enstugutorpet” revs kort efter Ullas död då stugan inte hade någon egentlig tomt.